grotsleven

Fick höra i morse att Tarja som sitter på personalplaneringen tackat Ja till att flytta till björknäs. Vilket för mig innebär att jag kommer att bli erbjuden hennes jobb. *gulp* Snart dags för en löneförhandling tror jag...

Jag tänkte att jag skulle vänta två månader till så tomheten skulle fylla ett år här på bloggen. Men jag orkar inte vänta längre. Mest för att jag är rädd att glömma historien jag vill berätta.

När man sitter som trafikledare är den största delen av jobbet att vara social med förarna. Det är till oss dom kommer när de har problem, när de anmäler att de är på jobbet, när de har önskemål eller bara vill klaga på jobbet/resenärer etc. Och när jag sitter där bakom disken så lär jag känna alla gubbar och gummor och det finns alla möjliga personligheter. På gott och ont....

Hursomhelst. Vi har en förare som kommer ifrån jugoslavien. Han är kort, halvlångt grått hår i en vissen hästsvans. Han är gammal men hans rynkor är grova och hans ögon är kisande ilskna och han pratar som att han ständigt är aggresiv. Inte på det mer svenska sättet där vi gärna gnäller och kommer med tjuriga kommentarer, han uppfattas som aggresiv men han säger sällan någon som skulle antyda på att han faktiskt var det. Men han är alltids väldigt mån att ha ryggen fri och att företaget ska stå för allt, med all rätt givetvis. Varför jag tar fram det är för att de flesta chaufförer utgår från att det är så och bryr sig inte så mycket.

Min mamma åker buss dagligen och hon vet vem han är för han har ett väldigt utmärkande utseende. Plus att han kör i svarta läderhanskar utan fingertoppar. Hon säger att han är otrevlig och att han kör gärna ifrån springande resenärer. Man kan säga att han tycks vara en liten elak man som inte bryr som om så mycket mer än sig själv?

Det var en personlighet. Sen har vi den gulliga farbrorn som alltid kommer en timme för tidigt för att snacka goja med allt och alla. Han har vid åtskilliga tillfällen stått hos mig och berättar sjörövarhistorier om när han jobbade på flottan och de skulle tatuera sig själva. Han har ett flertal blekta och suddiga tatueringar utspridda på armarna. Bland annat luffarprickar på handen, men han tröttnade på dom så han tatuerade en blomma över. Även han är kortväxt, små leende ögon, stor näsa och under den en buskig mustasch. Han skrattar och bubblar alltid och han berättar att han älskar sovmornar. En gullig gubbe helt enkelt.

Så var det en dag förra veckan när de båda kommer upp efter sina pass ungefär samtidigt och den 'elaka' gubben berättar hur en bilist försökt träänga sig före honom i en rondell han redan var i. Och när busschauffören inte stannade för att släppa in honom fick han tvärnita och i den vrede som uppstod jagade han bussen in på garageplan. När han står där och berättar så fortsätter han med att säga att han försöker undvika att krocka eftersom man aldrig vet vem som sitter med i bilen. Även om bilister är respektlösa så kan det finnas barn som råkar illa ut. Då skrattar den 'gulliga' gubben och säger "Neeej det är ju blodet som är jobbigt. Städa undan det. Ho ho ho." och jag hinner tänka för mig själv "haha ja han är lustig han". De fortsätter diskutera och den förut så gulliga gubbe verkar inte lika gullig längre då han faktiskt verkar mena det han säger.

Det var lite förivirrande. Att den som jag dömt som elak faktiskt har känslor och bryr sig om andra och framförallt barn medans den gulliga gubben som jag förutsatte hade 'normala' värderingar inte verkar ha det. Så fel man kan ha...

Imorrn sticker vi! Min bror, Mange, ska flytta in i lägenheten och passa Baloo. Som för övrigt är skitstörig! Det måste vara nån tik som löper här omkring för han springer omkring och hyperventilerar, gnäller, ylar och vill inte ens ha ett grisöra! Han satt och skällde på balkongen så jag var tvungen att stänga igen. Nu ligger han här på golvet och ser ledsen ut. ^^ Inte lätt att vara omyndig.

Jag tror jag tar med kameran så jag får me lite bilder från resan. Ska åka med 3 killar i en gammal volvo... fy fan, det ser jag inte fram emot. Jag vill ha soft musik och bara cruisa ner, tralla lite granna. Ja ni vet. Men dom här hårda grabbarna lär bara lyssna på hevay metal (yeah!) och det tröttnar jag rätt fort på... Oh well. Har ränsat 2L jordgubbar som vi ska ta med, fixat iordning baugettesmörgåsar, ska koka kaffet imorrn och ha i en termos. Har 3 flaskor med vatten i frysen plus 2L mjölk som ska vara väldigt bra att ha som isklabbar. Har bananer och öpplen som jag ska ta med också... riktig husmor. Nä..det är jag inte alls. Vi kan inte leva på jordgubbar och bananer, vi kanske är släkt med aporna men vi är långt ifrån när det gäller överlevnad i skogen. Så att säga. Får vi inte i oss vrt dagliga fett blir vi griniga som få. Not a pleasent sight.

Får se om vi har tur med vädret. Whateva.
Ja dör vi på vägen ses vi i helvete.
Adios!

Sitter på jobbet och slöar. Hittade ngr roliga bilder jag vill dela med mig av...


Ha ha...

Tyvärr har jag ingen digitalkamera så bilderna kommer alla ifrån det tråkiga datarummet...

Allt började med John. Han somnade in en stilla natt i början på november. Efter det har vardagen inte varit sig lik. Den ena efter den anda har avlidit. Lilla Ellie, som trots sina krämpor gick promenaden till grannen och tillbka med mig. Hon gick bort i måndags. I morse avled den mycket speciella damen Ulla-Britta med sitt hårda skal som bara försvann så fort man visade att man hade tid att stanna och prata med henne. Senare på eftermiddagen avled Bengt, en släktning. som alltid hade glimten i ögat. Vem står på tur? -En tjejs på jobbets, Sofia, halvbror. Han var i afghanistan, en av de fyra svenskar som skadats i bilexplosionen. Han avled i går morse. Helt sjukt!


                         

   R.I.P

*~*  John  *~*  Ellie  *~*  Ulla-Britta  *~*  Bengt  *~*  m.fl. *~*

I måndags körde jag upp hos Swebus och det gick jättebra. Kontrollanten sa efter uppkörningen, när det var dags att betygsätta mig i fyra olika områden, att hon är väldigt sträng och ger aldrig full poäng till någon. Jag fick 4 av 5 möjliga på alla områdena! Jag är riktigt nöjd. Intervjun gick väl bra den också. Kontorsnissan var trevlig men ganska grå och tråkig, tyckte jag...troligvis för hon inte tyckte jag var lika rolig som jag tyckte. ^^

Nu ska de kolla upp mina referenser. Dom ska ringa upp Niklas på McDonalds! haha! Jag måste åka dit imorrn tror jag och förvarna honom.

Och idag åkte min lille ubbe till Åbo med David. så nu får jag packa min väska och åka hem ett par dagar. Kanske lika bra. Är ju aldrig hemma nu för tiden. Saknar det gör jag inte heller. Oh well...

Det får räcka för idag.

Det där är jag när jag pansionerat mig!

Ser ut som de slåss om att va med på bild.

Jag orkar inte skriva så mycket eller så underhållande. Jag är trött. Jag borde väl inte sitta här och kladda över huvud taget egentligen men det är lika bra att göra det nu när jag ändå kommit såhär långt.

Jag har jobbat idag. Har varit uppe sen sex i morse och det känns i ögonen. Min favoritgubbe på jobbet, John, dog i förrgår. Tråkigt. Men det är en del av jobbet jag fått ta del av nu. Folk omkring mig kommer att dö, det är bara att vänja sig. Han fick ett bra slut. Hans söner bodde hos honom, de turades om och så. Det fanns mycket kärlek i huset så jag är inte ledsen över det. Det är synd att man inte kan ta farväl bara, det är ju inte lätt att veta när man ses att det ska bli den sista, även om man borde leva efter det mottot. Men det gör man ju inte! Men min sista kväll hos honom är inget jag ångrar. Han var så söt och rar som vanligt och jag gjorde mitt bästa för att han skulle må bra. Känns konstigt att inte tänka på när och vem som ska dit på dagarna, på kvällarna. Han har suddats ut ur våra scheman och det är lite sorgligt. Arbetet på hemtjänsten går vidare och John försvinner snabbt ur systemet. Hans akt är borta, inte ett spår finns kvar. Man får påminna sig om att vi inte arbetar med känslor och minnesstunder, det har vårdtagarna släkten för. Det är farligt att engagera sig för mycket, men på något vis kan jag inte låta bli. Bryr jag mig inte om dom vill jag ju inte göra mitt yttersta för dom. Men den attityden ändrar sig väl mer och mer ju fler som dör. Eller inte.
Ja ja.. vi föds, vi lever, vi dör. [File deleted]





                                                 Rest In Peace John

Ja ja.. då ska man väl uppdatera då! Patetisk som man är sitter man här och sneglar mot tv'n som just nu visar Paradise Hotel. Fy faaan va kul det är! Det är så enkelt att hänga med i, krävs inga förkunskaper eller någonting. Intrigerna tätnar och man kan hånskratta åt dom allihopa. Jävla dockhus. Det är så kul, huvudpersonen med bröst som liknar globen, har en kille (david) som var otrogen med hennes bästa väninna som kom in i paradise. Och nu mår väninnan dåligt för att Nina (huvudpersonen) är arg på henne, och det måste ju kommit som en överraskning. Och bruden svimmar och lipar och är allmänt ynklig. ho ho ho! Vilket dårhus. Och David, vilken lirare. Han ljuger och ålar sig hela tiden för att inte bli ställd mot väggen. Det lustiga här är att han är försäkringsmäklare! Han har ju åtminstone rätt personlighet för yrket...

Nog om Paradise Hotel och mer om mig! Idag var jag i Solna på Swebus rekryteringsavdelning. Där var jag på ett möte om hur det är att vara busschaufför och hur man blir det. Efteråt gjorde vi ett teoriprov för att se om man kommer ihåg något från B-körkortet. Vi var 10 personer, 8män (flest invandrare varav en yngre med en fet blåtira), och en medelålderskvinna som inte kunde sluta att le, detta till trots mot den obekväma tystnaden i väntsalen innan mötet. När kvinnan som höll i mötet gick igenom hur många poäng som krävdes för att bli godkänd på teoriprovet delade hon upp det i tre stadier; Godkänd, Icke Godkände (omprov om 2 veckor), Absolut inte Godkänd (omprov om tidigast 6 månader). Då räcker en av männen upp handen och är väldigt frågande över den "absolut itne godkända" delen. "hur många poäng måste man ha då?", kvinnan ställde sig lite frågande till detta eftersom det väsentliga är att försöka bli godkänd... Jag nöjde mig med att bara sucka tyst för mig själv.

Under provet sedan satt jag bredvid honom. Efter en stund lutar han sig emot mig och frågar vad något ord jag inte kunde uppfatta betyder. Jag hade svårt att hålla mig för skratt eftersom det stod en kontrollant och flåsade honom i nacken som var ivrig att påpeka att det är strängt förbjudet att prata under provtiden.

Hur som helst ska jag provköra om två veckor och ha någon sorts intervju. Man kan ju bara hoppas att det går minst lika bra som idag. .

Då var man medlem för att skriva blogg. Undrar hur länge den här trenden håller i sig.. Sen som man är hoppar jag inte på den fören jag märker att den är här för att stanna...längre än en vecka. Det verkar vara rätt många som har sin egen blogg. Det finns "dagens blogg" på aftonbladets hemsida men jag har aldrig orkat läsa den. Så man undrar ju hur många som orkar läsa min?

Har inget direkt hum om vad som hör till en blogg men jag svamlar runt som vanligt. Det får bli vad det blir. Men det är faktiskt skönt att ha en sorts egen hemsida utan att  behöva presentera sig själv! Istället jag kan pumpa ut konstiga tankar och vardagliga händelser och fortfarande vara anonym. Och du som läser har fortfarande kvar nyfikenheten om vem jag är egentligen. Plus att jag slipper lägga ner så j*vla mycket tid på en presentation. Det ska vara roliga meningar (för jag är ju det. Rolig.), lustiga ordvitsar och min personlighet ska framställas vara såå intressant och annorlunda. Sen får man ju inte glömma att sticka in en och annan smart kommentar och kanske skryta om sin intellektuella resa genom livet. Och alltihop ska prydas av svåra, långa ord som ingen "vanlig, dum" människa använder. Sedan måste man tänka på hur presentationen ser ut, det ska vara snygga färger som samtidigt ska representera mig och det ska vara modernt och nyskapande. Jag ska avslöja fakta om mig själv, saker som sexuell läggning och hur många kuddar jag har i sängen. Orka! Nej, här kan jag vara mig själv - totalt ointressant!

Välkommen åter!