grotsleven

Allt började med John. Han somnade in en stilla natt i början på november. Efter det har vardagen inte varit sig lik. Den ena efter den anda har avlidit. Lilla Ellie, som trots sina krämpor gick promenaden till grannen och tillbka med mig. Hon gick bort i måndags. I morse avled den mycket speciella damen Ulla-Britta med sitt hårda skal som bara försvann så fort man visade att man hade tid att stanna och prata med henne. Senare på eftermiddagen avled Bengt, en släktning. som alltid hade glimten i ögat. Vem står på tur? -En tjejs på jobbets, Sofia, halvbror. Han var i afghanistan, en av de fyra svenskar som skadats i bilexplosionen. Han avled i går morse. Helt sjukt!


                         

   R.I.P

*~*  John  *~*  Ellie  *~*  Ulla-Britta  *~*  Bengt  *~*  m.fl. *~*

I måndags körde jag upp hos Swebus och det gick jättebra. Kontrollanten sa efter uppkörningen, när det var dags att betygsätta mig i fyra olika områden, att hon är väldigt sträng och ger aldrig full poäng till någon. Jag fick 4 av 5 möjliga på alla områdena! Jag är riktigt nöjd. Intervjun gick väl bra den också. Kontorsnissan var trevlig men ganska grå och tråkig, tyckte jag...troligvis för hon inte tyckte jag var lika rolig som jag tyckte. ^^

Nu ska de kolla upp mina referenser. Dom ska ringa upp Niklas på McDonalds! haha! Jag måste åka dit imorrn tror jag och förvarna honom.

Och idag åkte min lille ubbe till Åbo med David. så nu får jag packa min väska och åka hem ett par dagar. Kanske lika bra. Är ju aldrig hemma nu för tiden. Saknar det gör jag inte heller. Oh well...

Det får räcka för idag.

Det där är jag när jag pansionerat mig!

Ser ut som de slåss om att va med på bild.

Jag orkar inte skriva så mycket eller så underhållande. Jag är trött. Jag borde väl inte sitta här och kladda över huvud taget egentligen men det är lika bra att göra det nu när jag ändå kommit såhär långt.

Jag har jobbat idag. Har varit uppe sen sex i morse och det känns i ögonen. Min favoritgubbe på jobbet, John, dog i förrgår. Tråkigt. Men det är en del av jobbet jag fått ta del av nu. Folk omkring mig kommer att dö, det är bara att vänja sig. Han fick ett bra slut. Hans söner bodde hos honom, de turades om och så. Det fanns mycket kärlek i huset så jag är inte ledsen över det. Det är synd att man inte kan ta farväl bara, det är ju inte lätt att veta när man ses att det ska bli den sista, även om man borde leva efter det mottot. Men det gör man ju inte! Men min sista kväll hos honom är inget jag ångrar. Han var så söt och rar som vanligt och jag gjorde mitt bästa för att han skulle må bra. Känns konstigt att inte tänka på när och vem som ska dit på dagarna, på kvällarna. Han har suddats ut ur våra scheman och det är lite sorgligt. Arbetet på hemtjänsten går vidare och John försvinner snabbt ur systemet. Hans akt är borta, inte ett spår finns kvar. Man får påminna sig om att vi inte arbetar med känslor och minnesstunder, det har vårdtagarna släkten för. Det är farligt att engagera sig för mycket, men på något vis kan jag inte låta bli. Bryr jag mig inte om dom vill jag ju inte göra mitt yttersta för dom. Men den attityden ändrar sig väl mer och mer ju fler som dör. Eller inte.
Ja ja.. vi föds, vi lever, vi dör. [File deleted]





                                                 Rest In Peace John

Ja ja.. då ska man väl uppdatera då! Patetisk som man är sitter man här och sneglar mot tv'n som just nu visar Paradise Hotel. Fy faaan va kul det är! Det är så enkelt att hänga med i, krävs inga förkunskaper eller någonting. Intrigerna tätnar och man kan hånskratta åt dom allihopa. Jävla dockhus. Det är så kul, huvudpersonen med bröst som liknar globen, har en kille (david) som var otrogen med hennes bästa väninna som kom in i paradise. Och nu mår väninnan dåligt för att Nina (huvudpersonen) är arg på henne, och det måste ju kommit som en överraskning. Och bruden svimmar och lipar och är allmänt ynklig. ho ho ho! Vilket dårhus. Och David, vilken lirare. Han ljuger och ålar sig hela tiden för att inte bli ställd mot väggen. Det lustiga här är att han är försäkringsmäklare! Han har ju åtminstone rätt personlighet för yrket...

Nog om Paradise Hotel och mer om mig! Idag var jag i Solna på Swebus rekryteringsavdelning. Där var jag på ett möte om hur det är att vara busschaufför och hur man blir det. Efteråt gjorde vi ett teoriprov för att se om man kommer ihåg något från B-körkortet. Vi var 10 personer, 8män (flest invandrare varav en yngre med en fet blåtira), och en medelålderskvinna som inte kunde sluta att le, detta till trots mot den obekväma tystnaden i väntsalen innan mötet. När kvinnan som höll i mötet gick igenom hur många poäng som krävdes för att bli godkänd på teoriprovet delade hon upp det i tre stadier; Godkänd, Icke Godkände (omprov om 2 veckor), Absolut inte Godkänd (omprov om tidigast 6 månader). Då räcker en av männen upp handen och är väldigt frågande över den "absolut itne godkända" delen. "hur många poäng måste man ha då?", kvinnan ställde sig lite frågande till detta eftersom det väsentliga är att försöka bli godkänd... Jag nöjde mig med att bara sucka tyst för mig själv.

Under provet sedan satt jag bredvid honom. Efter en stund lutar han sig emot mig och frågar vad något ord jag inte kunde uppfatta betyder. Jag hade svårt att hålla mig för skratt eftersom det stod en kontrollant och flåsade honom i nacken som var ivrig att påpeka att det är strängt förbjudet att prata under provtiden.

Hur som helst ska jag provköra om två veckor och ha någon sorts intervju. Man kan ju bara hoppas att det går minst lika bra som idag. .