grotsleven

Jag tänkte att jag skulle vänta två månader till så tomheten skulle fylla ett år här på bloggen. Men jag orkar inte vänta längre. Mest för att jag är rädd att glömma historien jag vill berätta.

När man sitter som trafikledare är den största delen av jobbet att vara social med förarna. Det är till oss dom kommer när de har problem, när de anmäler att de är på jobbet, när de har önskemål eller bara vill klaga på jobbet/resenärer etc. Och när jag sitter där bakom disken så lär jag känna alla gubbar och gummor och det finns alla möjliga personligheter. På gott och ont....

Hursomhelst. Vi har en förare som kommer ifrån jugoslavien. Han är kort, halvlångt grått hår i en vissen hästsvans. Han är gammal men hans rynkor är grova och hans ögon är kisande ilskna och han pratar som att han ständigt är aggresiv. Inte på det mer svenska sättet där vi gärna gnäller och kommer med tjuriga kommentarer, han uppfattas som aggresiv men han säger sällan någon som skulle antyda på att han faktiskt var det. Men han är alltids väldigt mån att ha ryggen fri och att företaget ska stå för allt, med all rätt givetvis. Varför jag tar fram det är för att de flesta chaufförer utgår från att det är så och bryr sig inte så mycket.

Min mamma åker buss dagligen och hon vet vem han är för han har ett väldigt utmärkande utseende. Plus att han kör i svarta läderhanskar utan fingertoppar. Hon säger att han är otrevlig och att han kör gärna ifrån springande resenärer. Man kan säga att han tycks vara en liten elak man som inte bryr som om så mycket mer än sig själv?

Det var en personlighet. Sen har vi den gulliga farbrorn som alltid kommer en timme för tidigt för att snacka goja med allt och alla. Han har vid åtskilliga tillfällen stått hos mig och berättar sjörövarhistorier om när han jobbade på flottan och de skulle tatuera sig själva. Han har ett flertal blekta och suddiga tatueringar utspridda på armarna. Bland annat luffarprickar på handen, men han tröttnade på dom så han tatuerade en blomma över. Även han är kortväxt, små leende ögon, stor näsa och under den en buskig mustasch. Han skrattar och bubblar alltid och han berättar att han älskar sovmornar. En gullig gubbe helt enkelt.

Så var det en dag förra veckan när de båda kommer upp efter sina pass ungefär samtidigt och den 'elaka' gubben berättar hur en bilist försökt träänga sig före honom i en rondell han redan var i. Och när busschauffören inte stannade för att släppa in honom fick han tvärnita och i den vrede som uppstod jagade han bussen in på garageplan. När han står där och berättar så fortsätter han med att säga att han försöker undvika att krocka eftersom man aldrig vet vem som sitter med i bilen. Även om bilister är respektlösa så kan det finnas barn som råkar illa ut. Då skrattar den 'gulliga' gubben och säger "Neeej det är ju blodet som är jobbigt. Städa undan det. Ho ho ho." och jag hinner tänka för mig själv "haha ja han är lustig han". De fortsätter diskutera och den förut så gulliga gubbe verkar inte lika gullig längre då han faktiskt verkar mena det han säger.

Det var lite förivirrande. Att den som jag dömt som elak faktiskt har känslor och bryr sig om andra och framförallt barn medans den gulliga gubben som jag förutsatte hade 'normala' värderingar inte verkar ha det. Så fel man kan ha...